Rumänien

Nästan två månader i Rumänien, vad kan man säga mer än att jag älskar det. Ett av de vackraste länderna i Europa och jag hoppas en dag få se mer än sensommar, höst och början av vintern. Att cykla genom de transylvanska bergen har varit en fröjd för ögat. Höstens alla färger har förvandlat bergen till ett flammande konstverk.
Men det har inte bara varit cykling i Rumänien. Jag spenderade nästan en månad i den lilla byn Rachitele. En härlig tid med hårt arbete. Ladan hade rasat ihop förra vintern och ett nytt tak var tvunget att fixas innan vintern åter kom igen. Förutom takbygge så fick jag även smaka på den transylvanska kulturen. Det är härligt med ett ställe där man får betalt i palinka och där man kan bli full innan frukost när man går till grannen för att hämta mjölk. Men det mest fantastiska var enkelheten. Killen jag bodde hos bytte sitt gräs på gräsmattan mot en liter mjölk om dagen och en ost emellanåt.

Förutom Rachitele så var jag också två veckor uppe i Harghita ett av de mest björntäta områdena i Rumänien. Fyra kor hade blivit tagna av björnar detta året och fruktträden hade även de blivit massakrerade. Men jag fick tyvärr aldrig se några björnar även om jag hörde en utanför fönstret när jag skulle sova och en halvtimme efter att jag varit i stallet fan vi färsk avföring där. Men men någon annan gång förhoppningsvis. Förutom alla sysslor och de härliga diskussioner vi hade uppe i bergen så ägnade jag all ledig tid till att studera ugnar och uppvärmning. En fantastisk konst vilket det är mycket synd att vi slutat med i Sverige.

För att sammanfatta det hela är Rumänien ett av mina favorit ställen här i Europa. Men frågan är hur länge detta vackra land kommer förbli. Träffade några personer som jobbar för att ge Rumänien en bättre framtid och förhoppningsvis stoppa landet från att göra alla de misstag vi redan begått i väst. Kanadensiska gruvbolag är på intåg och vill koma åt guldet som finns i landet. Området runt Rosia Montana är ett av de vackraste platserna i landet och även ett med historisk betydelse med några av de äldre fornlämningarna som hittats i Europa. Dock vägrar kulturministern erkänna detta och området såldes till grovbolagen.
Det samma händer även med skogarna. Olaglig skövling som regeringen ignorerar då de personligen kan stoppa pengarna i egen ficka.
En skrämmande historia från Rachitele. Skogen ägs där av folket och alla har rätt att ta det de behöver vilket är en underbar idé om det hade fungerat. För att göra det rättvist så delar man nu upp skogen mellan invånarna och på något sätt lyckas polisen som bara har en sommarstuga där få all skog tack vare sina kontakter. Vilket gjorde att en annan inflytelserik person som också bara har en sommarstuga blev utan skog. När han pratade med sina kontakter beslutade de att skogen som våran mjölkfamiljen själva låtit växa på sin egen mark i nästan 40 år skulle ges till honom.
Men så länge det finns människor finns det hopp. När jag någon dag kommer tillbaka till Rumänien hoppas jag att de inte tagit samma väg som vi i väst.

Men men nu är det tid att lämna Rumänien och cykla över bron till Bulgarien.

Sheet-mulching

The top five things that gives me true joy is helping others, physical labour, and learning. Using al tree of this elements I will try to do something new on the blogg. The result will be the first post that is dedicated to share the knowledge I accumulated since I left Sweden.

During a wonderful weekend in Transylvania at a permaculture workshop that I already mentiond on the blog I first heard the word sheet-mulching. I found it to be an interesting way of managing your garden. The most important thing in sheet-mulching is to understand that it's al about the earthworms. You are not working whit the earth you are working with the worms, and trying to help them doing the thing they do best. Charles Darwin was one of the first people to study the earthworms and to se the tremendous amount of work they do on the land. By digging there holes they move hundreds of tones of soil and dirt every year. It's fantastic how something that small can be so essential for life on earth.
With sheet-mulching it is this workforce we want to attract.
First of what you want to accomplish is an earthworm friendly climate in which they thrive. The worms need food, some moisture, and a moderate temperature. These are al things that are easy to supply and it's basically what sheet-mulching is al about.

Now that you know the principle lets talk about a method to supply this things.
1. First thin first you need to decide where to locate your garden something I will talk about in a later post.

2. When you decided where to make your garden it's time to clear the land. It can be accomplished in to ways: ether with a spade witch is counterproductive as you removing biomaterial that is food for the earthworms and exposing the soil to the sun witch drys it and kills a lot of the life in it. The sheet-mulching technic is to simply suficate the plants. It is easyely accomplished by cutting the grass or weeds to about 5cm or shorter. Water the ground. Lay overlapping cardboard or 6-12 leaves of newspaper ontop of the ground. Water the cardboard or newspaper(if using cardboard you can soak it in a bucket before placing it to the ground to save time).
You can of course use other materials to suficate the weeds but the important thin to keep in mind is:
to hawe something that the weeds don't hawe the power to grow throug.
A material that the worms can eat(you want the material to be gone in a couple of weeks).

3. Now it's time to ad food for the worms. You can use decomposed leaves (not new ones or waxy ones like oak), wood ashes, aged manure, compost, coffee grounds or some other simmilar biological material that you has as an leftover at your home. Don't forget to water to build upp the moisture that the worms wants( it also helps to start the decomposition process).

4. Isolate the bed to keep the right temperature for the earthworms. This is done by adding fluffed up pine needles, straw or something simmilar that you can find close to home or at home. You want an organic material that can hold a loot of air as air is the best isolation and you also want the worms to be able to eat the material.

5. Now you are al done to start planting. The best time to prepare a bed is in the autum and by the time the spring comes you simply pull back a smal section of the isolation to form an cylinder, and plant your seedling or seed directly in to the new earth that the worms produced for you.
If you don't want to wait or peepered it in spring: pull back a small section of the isolation to form a empty cylinder. Pich a hole in the paper. Fill with planting soil. Plant your seedling or seed.

Renewal: each autumn you feed the worms again. Lift the soil, don't turn it, with a pitchfork. You just want to stop the earth from being paked to hard together. Cower the ground with isolation and water.

I'm happy to bean able to meet Charlie Hedington that thought me about this process. Don't forget to haw a look at his website at www.earthmatters.info



Svenska:

Topp fem saker som gör mig lycklig är att hjälpa andra, fysiskt arbete och att lära mig nya saker. Genom att använda dessa tre element tänkte jag göra något nytt bed min blogg. Så detta kommer vara första posten där jag delar med mig av de nya kunskaper jag samlat på mig sedan jag lämnade Sverige.

Under en underbar helg i transylvanien på en Permaculture workshop som jag tidigare nämnt här i bloggen fick jag för första gången höra talas om sheet-mulching. Det är en väldigt intressant metod för att ta hand om en trädgård och jag gillar filosofin bakom den.
Det viktigaste att tänka på är att allt handlar om daggmaskarna. Du jobbar inte med jorden utan med att hjälpa maskarna göra det de gör bäst. Charles Darwin var en av de första att studera daggmaskarna och deras otroliga arbete. De flyttar flera ton jord varje år. Det är fantastiskt hur något så litet kan ha så stor betydelse för världen vi lever i. Med sheet-mulching är det denna arbetskraft vi vill utvinna. Målet är att skapa en bra miljö för daggmaskarna där de kan frodas. Daggmaskarna behöver mat, fukt och en jämn temperatur. Allt detta är ganska lätt att åstadkomma och är grunden för sheet-mulching.

Nu när vi vet principen är det god tid att prata om hur vi ska gå till väga.
1. Välj ut en bra plats där du vill anlägga ditt trädgårdsland. Detta är något jag tänkt ta upp i en senare post.

2. Nu är det dags för att röja undan de växter som redan finns på platsen vanligtvis en gräsmatta. Detta kan göras på två sätt men sheet-mulching sättet är betydligt enklare än det traditionella. Idéen är att kväva gräset. Detta åstadkoms genom att klippa ned det till under 5cm och sedan vattna. Nu vill vi täcka över det hela med vanligtvis överlappande kartongbitar eller tidningspapper mellan 6-12 sidor tjockt. Varna rikligt (använder du kartong kan den läggas i blöt precis innan användning för att spara tid). Andra material kan självklart användas ifall inte kartong eller tidningspapper finns till hands. Det viktigaste är att det är organiskt och tätt nog för att inte gräset ska ta sig igenom (maskarna ska kunna äta upp materialet senare)

3. Nu är det tid att mata daggmaskarna. Lägg ett lager med gammal löv helst förra årets (nya eller vaxiga så som ek fungerar inte), aska, kaffesump, kompost, avföring eller annat biologiskt material som maskarna kan äta. Vattna efteråt.

4. Efter maten är det tid att isolera så att maskarna inte fryser ihjäl på hösten/vintern eller torkar ut under soliga sommardagar. Som isolering kan man använda tallbarr, hö eller något annat organiskt material som håller en stor mängd luft.

5. Nu är det färdigt att plantera. Om du förbereder landet på hösten är det bara att göra ett hål i isoleringen och plantera i den nya jorden som maskarna producerar åt dig.
Har du förberett det hela på våren gör ett litet hål i isoleringen och fyll det med planteringsjord varpå det helt enkelt bara är att plantera dina frön.

Varje höst är det sedan tid för att mata maskarna på nytt. Vattna och lägg på ett nytt lager isolering. Det är även bra att lyfta lite i jorden med en grep för att förhindra den från att bli för kompakt.

Jag är glad att ha fått träffa Charlie Hedington som lärde mig om sheet-mulching. Titta gärna in på hans hemsida www.earthmatters.info

Permaculture Weekend

This will be the first post that is in both English and Swedish. My spelling is not the greatest but I will try to do my best and hopefully in a couple of posts it will be better.

Detta kommer vara första posten där jag skriver på påse engelska och svenska. Hädanefter kommer alla poser först vara på engelska följt av svenska.

Sometimes you are lucky and during this yourny it's been more often then not. And that's kind of the reasons why I ended up on a permaculture weekend in the heart of Transylvania. The event was hosted by Provision (www.provisiontransylvania.com) some friends to the guy I was staying with in Rumania. The whol experience was an wonderful mixture of new information and wonderful people. The main speaker at the weekend and the instructor during the workshop was Charlie Hedington from Greensboro USA (www.earthmatters.info). I don't know what to say aboute it al more than that it was an wonderful experience and I wish I could be home in my mothers garden and talk aboute al the ideas I got.
The biggest thing I got out of the whol weekend is more inspiration to do something of my own, and I still nead to figure out what that something is...

(pictures follow the Swedish part)

Ibland har man tur och under denna resan har det hänt att turen kommer till mig ner ofta än sällan. Så tack vare turen hamnade jag på en Permaculture weekend i Transylvanien. Helgen bar arrangerades av Provision (www.provisiontransylvania.com) några vänner till han som jag bodde hos i Rumänien. Det hela var en underbar upplevelse full med ny kunskap och underbara människor. Huvudpersonen under helgen och ledaren för workshopen var Charlie
Hedington från Greensboro USA (www.earthmatters.info). Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om hela upplevelsen mer än att det var helt underbart och att jag önskar att jag kunde vara hemma i min mammas trädgård och prata om alla mina nya idéer. Det största jag fick med mig från helgen var mer inspiration till att göra något själv, dock behöver jag fortfarande komma på vad detta något är...

Första intrycket jag älskar det

Det hela började en äventyrsfylld dag med regn lera och tung trafik. När jag huttrande och mer eller mindre dyblöt satt och lagade mat utanför ett Lidel kom en minibuss och parkerade framför mig. För att göra en lång historia kort var den fylld med rumänier och efter att vi pratat lite fick jag ett par sockar som present.
Den rumänska gränsen var första gången jag behövde visa passet. En konstig upplevelse att se sitt rakade ansikte efter så många mil.
När jag väl kom in i Rumänien slogs jag nästan av fötterna av alla nya intryck.
Jag såg mitt första kolkraftverk i Oradea och blev också jagad av min första hund på resan. På väg ut ur Oradea blev jag stoppad av en bil. Ut klev en ung man i läderjacka och är helt överlycklig över att få träffa mig. Vi pratar om cykling ett tag och han bjuder in mig på middag dagen efter. Lite senare stoppar han mig igen och ger mig lite pengar och två mandariner. En konstig första dag och jag kan knappt tro att allt är sant när jag spänner upp mitt tält för natten.

Dagen därpå blev det middag hemma hos den unge mannen med läderjacka. Efteråt hade jag lite för lite tid och lite för många kilometer att cykla men hela dagen skulle visa sig bli en av de bästa någonsin i mitt liv.
Jag körde förbi både bilar och lastbilar i en fantastisk nedförsbacke som varade i flera kilometer. Fick njuta av utsikten i ett av Europas vackraste länder.
På kvällen susade jag genom de transylvanska skogarna i ett totalt mörker och med bitande minusgrader i kinderna. Dagen slutade med att jag gick vilse och klättrade upp på fel berg med min cykel. Det var en både fruktansvärd och fantastisk upplevelse att släpa cykeln på runt 80kg upp för de branta sluttningarna innan jag slutligen gav upp efter nästan 500m klättring.
Vaknade morgonen där på glad över att klarat min första natt med minusgrader. När jag såg mig omkring mötes jag av ett underbart landskap och upptäckte till min förvåning en äldre man som kom vallandes på sina kor. Han bjöd på mjölk och gav mig direktiv om vägen till gården där jag skulle bo.
Vill bara säga att än så länge älskar jag Rumänien och tror att de underbaraste människorna i världen finns här. Dock är ju alla människor bevisligen underbara så det påståendet kan vara aningen felaktigt.

Tranga Jacke

Idag upptäckte jag något fantastiskt. Har i nästan en månads tid nu gått runt och trott att jag ska bli tvungen att skicka hem mitt Tranga kök(storm kök). Bränslet är nästan slut och har letat över allt i Ungern efter mer. Jag har frågat runt och inte fått några svar.
När jag planerade resan tänkte jag att ett stormkök var en bra investering. Det är en svensk produkt och jag bor i Sverige vilket är bra ur miljösynpunkt. Dock är den tillverkad i metall vilket är negativt. Dock är det bättre att ha en någorlunda lokal produkt. Nästa fördel är att det är ett av de få portarna köken som inte använder fossila bränslen. Tänkte också att etanol skulle gå att få tag på i alla länder men nej det tycktes inte vara fallet. I Ungern sa de nej. Men när jag satt och letade på internet efter ett mer lättanvänt kök i alla länder visade det sig att det typ bara är Ungern som problemet finns i. Men vad kan man säga om ett land där man får göra 50liter palinka för egenbruk om året (palinka är typ som vodka fast man använder olika frukter istället för potatis eller vete men det smakar det samma, det vill säga sprit).
Men nu när jag ska till Rumänien finns det etanol igen länge leve Tranga. Jag vill bara säga att jag älskar mitt Tranga kök och alla de äventyr vi haft tillsammans än så länge. Döpte min cykel till Manne efter min gode vän Emmanuel Bjurling och Jacob jag döper nu mitt Trangakök till Jacke. Så nu reser vi vidare Christofer, Manne Escape och Tranga Jacke. Det ända som saknas är en råtta som husdjur ;-)

Svamlar mera om Ungern

Ungern. Ja Ungern vad ska man säga? Ett ganska speciellt ställe skulle var både en överdrift och en underdrift. På många sätt är det precis som Sverige och på lika många sätt är det precis inte som Sverige. Tio miljoner människor i ett västerländskt civiliserat land och nio miljoner människor i ett västerländskt civiliserat land skulle kunna vara nästan samma sak. Nio och tio miljoner är ju inte så långt ifrån varandra. Dock är varje människa unik vilket gör en enorm skillnad på nio och tio personer och då ska vi inte tala om nio och tio miljoner människor. Så tio miljoner unika människor i ett västerländskt civiliserat land är något helt annat än nio miljoner unika människor i ett annat västerländskt civiliserat land.
Jag har lärt mig otroligt mycket om Ungern och utan att dra alla över en och samma kam vilket jag dock kommer göra är den ungerska mentaliteten helt annorlunda den svenska. Detta var dock inget jag förstod när jag kom till landet även om Gabriel gett mig lite tipps angående behåringen på hans ena ben.

Men för att ta allt från början. På grund av min totala avsaknad av tids uppfattning hade solen redan börjat gå ned när jag kom till den lilla byn Nemess'andorhaza där jag träffade Mike för första gången. Det var en stuttsig biltur upp för en uttorkad och fullkomligt förfärlig lerväg innan vi kom fram till hans lilla men dock väldigt fridfulla hem. Detta var mitt första mötte med den så kallade "premacultur" vilket inte var riktigt som jag hade förväntat mig. Det jag senare kommit att inse är att alla människor besitter oerhört spridd kunskaper och att många som tar beslutet att leva utanför samhället eller "of the grid" snarare har en mer social intelligens än praktiskt kunnande om kretsloppet och hur man bygger mylla (är inte hundra på att mylla är rätt ord men har för mig att det är det svenska ordet för soil). Detta var dock en intressent upplevelse och jag har kunnat ägna mycket tid åt att reflektera över andras beslut. Dock tog det för lång tid för mig att komma till denna slutsats vilket innebar en förlust av en väldigt intressant diskussion.
Projektet som Mike levde i byggde på något som uppstod i Ryssland. Kommer inte ihåg namnet men idéen bygger på att en familj kan bli självförsörjande på en hektar mark. Vilket självklart är möjligt om man inte är insnöad på att man måste äta kött lika så insnöad på att man absolut inte kan äta kött då beroende på mark och klimat vad man bör livnära sig på för att ha en hållbar mylla. Ett sidospår i sidospåret många glömmer att myllan är en naturtillgång likt många andra som kan ta slut om man inte tar hand om den på rätt sätt. Det finns en anledning till att man kom på växelbruk och att kor från början användes för att få tag på gödsel och inte mjölk.
För att återgå till det första sidospåret så startade man i Ryssland projekt där man köpte flera hektar mark så att flera familjer kunde leva i deras egna lilla kommun. Ett lika sant projekt är det Mike är del av här i Ungern, ett nystartat projekt med bara några år på nacken och som fortfarande har plats för runt tio extra familjer.

Hemma hos Mike fick jag träffa en hel del underbara personer från runt om Europa och till och med Argentina som likt jag var där för att hjälpa till med arbetet i utbyte mot mat och husrum. För att fatta mig kort var det en underbar tid med mycket sol, intressents möten , böcker och arbete. Några av höjdpunkterna mötet med Mike själv en underbar människa med ett väldigt speciellt liv. En gamla punkare från Östtyskland med ärr efter tre percingar i näsan och en tatuering på vänster axel där det stod " let's eat the rich" hade han kommit en lång väg sedan sin rebelliska ungdomstid. Vi hade många härliga pratstunder och jag förundras fortfarande över vilket intressant liv han levt. Ett annat toppmöte var den italienska pizzabakande clownen solen dag kom till oss med sin argentinska flickvän. Han var en före detta kock som jobbat på olika femstjärniga restauranger i Europa och Sydamerika. Han hade dock tröttnat på hierarkin i köket och skolat om sig till clown. En väldigt skön kille som bjöd på den bästa pizza jag någonsin smakat.

Efter vistelsen hos Mike begav jag mig till nästa ställe vilket visade sig lite svårare än jag trodde. Lyckades cykla förbi gården och det tog nästan tre timmar att ta sig tillbaka. Men efter mycket onödiga uppförsbackar kom jag fram till Lucis lilla gård vilket var ett fullkomligt kaos. Eller snarare någon form av organiserat kaos likt Luci själv. Ett mycket annorlunda ställe med jobb från soluppgång till solnedgång. Ett underbart ställe. Älskar att arbeta och det fanns så mycket att göra. Med nästan fyrtio getter, ett dussin får, två grisar, två hästar, flertalet höns och en åsna hade hon nästan mer djur än vad hon hade tid med. Samtidigt renoverade hon de båda husen på gården vilket var ytterligare mer att göra. Som om inte allt vore nog var inget av husen än beboligt efter de omfattande förändringar hon genomfört på dem vilket medförde en mitten men växande stress inför vintern.
Luci i sin tur var även hon en väldigt intressant människa. Hennes familj flydde från Tjeckien när ryssen kom och hon växte upp i Tyskland sär hon sedan arbetade som frilansande grafisk designer i München innan hon för tio år sedan tröttnade och flyttade till Ungern. Det var en intressant tid och jag fick åter igen prata svenska då hennes granne hade flytt från Ungern till Sverige när ryssen kom till Ungern men nu var tillbaka igen.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om allt Ohios mer än att det var överväldigande. Så otroligt mycket intryck och så otroligt mycket småsaker som jag skulle vilka berätta men inte riktigt vet hur jag ska kunna få plats med att det är bättre att låta bli. En kort men ändå ganska rolig händelse. Andra kväll jag var där så åkte vi ned till byn och gick på byfesten. Efterhand fick vi veta att vi precis missade när borgmästaren och den före borgmästaren hamnade i slagsmål. På festen var det ett lotteri där man kunde vinna pussel som Luci donerat till den lokala förskolan. Följt av ett ungerskt coverband som i sin tur följdes av ungersk slager. Denna händelse berättar tyvärr ganska mycket om Ungern så som jag kom att uppleva landet.

Sista stoppet på min resa igenom Ungern var det lilla benidiktusklostret i Bakonyb'el efter att tagit några dagar till att uppleva balatonsjön. Klostret var en till helt speciell upplevelse som var väldigt fridfull men också en tid då jag kände mig ytterst handikappad. Var bara en person på klostret som kunde engelska och jag träffade honom inte så många gånger under min vecka där. Dock var alla munkarna extremt kärleksfulla och på något sätt kunde vi kommunicera utan ord.

Vet att jag hoppat över väldigt mycket av vad som hänt här i Ungern och detta är bara toppen på ett isberg. Kom på att jag nog borde försöka skriva oftare då det finns så mycket jag skulle vilja berätta. Men inser nu under skrivandet att jag som Manne och Jacke alltid säger till mig blir för långdragen och ibland eller snarare alltid tar med lite för många detaljer vilket inte riktigt fungerar när man ska berätta om en och en halv månad i Ungern.
Men för att försöka knyta ihop säcken. Ungern är ett fruktansvärt korrupt land där väldigt många är mer eller mindre småkrimminella. Ett riktigt vilda västern land där man nu mera har rätt att bruka vold mot personer som inkräktar på din mark. Samtidigt är det ett underbart folk stolta över sitt mongoliska härkomst. Ett folk som är väldigt kärleksfullt och hjälpsamt.

Ps att kunna flera språk kan vara väldigt bra så varför inte försöka lära sig franska ;-)

Struntprat

Tänkte lite på vad man kan skriva på bloggen. Ett litet problem jag har är internet. När jag cyklar är det ganska lätt att hitta internet men man cyklar hela tiden så man har inte riktigt tid att skriva. Ett annat problem är batterierna på iPoden som snabbt tar slut. Eller rättare sagt tiden går fort när man skriver och plötsligt har det gått flera timmar. Har också bara en solpanelen till att ladda iPoden vilket gör att utan sol funkar det inte riktigt alltid. Men det är ok.
Har haft det underbart i Ungern och tänkte skriva ett lite längre inlägg om hela landet och vad jag upplevt här men det är nog en vecka lite ner innan det är klart.
Men lite halvraport. Bor just nu på ett benidiktus kloster i centrala Ungern. Tror det har gått ca 50dagar sedan jag lämnade Jönköping och igår var första gången jag var inomhus om man bortser ifrån affärer. Var även första gången jag sov inomhus vilket är fantastiskt. Tror att det är få som förstår hur lyxigt det är att slippa den oändliga hettan här i Ungern och att inte behöva oroa sig för vildsvin som spatserar runt tältet när man ska sova.
En annan lyx jag unnade mig i morsse var varmt vatten att tvätta sig med. Viste inte att det kunde vara så skönt.
Men men det finns så mycket lyx att det känns som rena lyxsemestern dock är allt egentligen väldigt spartanskt....
Nu ska jag fortsätta att njuta av obegränsat internet och fylla iPoden med så mycket information som möjligt. Man vet aldrig när man får tag på internet igen.